Minnesord Sven Hedengren – Lanna Gård. Av; Stina Hammar, Svens trädgårdsmästare
Sven Hedengren har lämnat jordelivet och Lanna. Han blev 91 år och fem månader.
Jag har många härliga minnen från gården och denna man. Tänkte berätta om några;
Det var för tre år sedan som jag mötte Sven för första gången. Ett mycket kort telefonsamtal var vår första kontakt. Han hade två murar som höll på att rasa och undrade om jag kunde komma och titta på dem. Innan jag hann svara hade han slängt på luren… ja för så gjorde han Sven 🙂 . Eftersom jag satt och jobbade vid datorn denna dag åkte jag direkt och kollade på murarna. Jag sa ja till den ena muren, men nej till den andra… Den var alldeles för stor, och något sådant jobb hade vi inte utfört tidigare.
Några dagar senare lagade jag den muren som jag lovat. Det dröjde inte många timmar efter jag kommit hem, innan Sven ringde och önskade att jag visst skulle/kunde laga den andra. Nej, sa jag – Jag vet inte om jag kan. – Jo, sa Sven. Jag vill inte att någon annan ska laga den muren, du kan visst.
Detta var vår första kontakt. En kontakt som sedan ledde till fler och fler härliga trädgårdsuppdrag på gården.
Jag och Pierre fixade muren. Precis så som Sven ville… och den blev så bra. Minns att Sven ofta pratade om muren och hur duktiga vi var/är. Svens Inga filmade allt från början till slut.
Detta är bara ett exempel på vad Sven har betytt för mig.
Tillsammans med hans fina Inga har vi haft många trevliga och givande samtal. Vi har fikat, lunchat och skrattat många timmar ihop. Hans ibland ´fruktansvärda´ humör, gjorde mig ingenting. Jag tror jag lyckades vända honom på ganska bra humör, de dagar det var ´som värst´.
Sven var en duktig företagare och jag fick flera bra tips från honom. Minns en gång när jag kom förbi en mycket kort stund, och hjälpte honom med en grej. När jag åkte sa jag; Det här bjuder jag på.. Oj oj, då röt Sven till; – Hur tror du att du ska klara dig som företagare om du åker runt och bjuder folk på arbete??? Jag bara log och svarade; – Ja det har du ju rätt i Sven, det går ju inte!
Sven älskade träd och vackra stammar. Det man har ska vara välskött. Jag gillar Svens jordnära sätt, trots hans lite tokiga idéer ibland. Han berömde mig ofta och lyssnade och respekterade mina åsikter.
Ni som bor i Lanna har säkert sett Sven ute på sin gräsklippare. Då Sven bara hade ca 20 % av sin lungkapacitet kvar, orkade han inte gå många steg, utan det enda som fick honom att komma ut var att sitta på gräsklipparen. Som ung fick Sven i sig tröskdamm, och det var detta som förstörde hans lungor. En riktig kämpe som trots sina försvagade lungor vägrade sluta jobba på gården.
Det hände ibland att vi pratade om döden. Sven menade att när man dör blir allting bara svart. Nej sa jag, absolut inte. Du kommer få det så mycket bättre än du har nu Sven. Detta slog vi vad om och skrattade. Nu var det ju väldigt svårt att slå vad om en sådan sak. Vann jag skulle han komma och ge mig en stor kyss från himlen. Nej Tack sa jag, – jag vet inte om jag vill ha en kyss av en död gubbe… Oj så vi skrattade. Nu vet ju jag att jag har rätt i denna fråga, så jag vet att ja vann 🙂
Två veckor innan hans död, kom han hem till oss i Skärmartorp och invigde vår hönsgård. Tänk, stora bonden Sven Hedengren, kommer till lilla hönsgården i Hidinge 🙂 . Vi fick ju vara med och inviga den mur vi renoverade för tre år sedan. Högtidligt och trevligt. Nu fick Sven komma och se våra tre höns och vår tupp… och klippa band. Högtidligt och trevligt. Våra fina Hedemorahöns. Det första Sven fråga var hur lönsamt det var… Sådan var Sven. Svaret blev dock; Ja vi lär nog gå back stort!
Lördagen den 16 augusti 2014 lämnade Sven jordelivet och Lanna. Hans hjärta slutade att slå på den plats som han ville dö på. Han dog på sin gräsklippare, på sin fina gård i Lanna, tillsammans med sin Inga ♥
Jag är tacksam att jag hann lära känna Sven! Kram Stina